"If you can dream it you can do it"


Idag hedrar vi minnet av Madeleine Deckert. Tänk att det gått ett år, sedan denna underbara sångfågel kämpade och till slut fick ge upp mot cancern, som tog henne från jorden blott 20 år gammal.
Idag går mina varmaste djupt deltagande tankar till Maddes familj, hennes David och alla hennes nära och kära som kämpar för att orka leva vidare utan sin Madde. Jag önskar er allt mod och all styrka som dagen begär, men likaså även till tiden efter idag. Hoppas ni får en fin minnesstund att dela och att ni på något sätt kan glädjas åt era fina minnen. Krama, varandra och gråt och skratta och hedra en av himlens finaste änglar idag!

Styrkekramar i miljoner till er!!


"If you can dream it you can do it"
är Maddeandan som lever vidare i våra hjärtan, tillsammans med minnena av dig, fina underbara du. Tänker på dig och dina nära, på hur du alltid strålade i korridorerna, hur du trollband med din vackra röst... Ja, jag kan räkna upp massor, även om jag inte kände dig så väl direkt. Du och Lisa när ni spelade i Göteborg... Madde, jag hoppas att tiden för dig däruppe går fort så du snart får träffa alla dina älskade igen och vi får glädjas över att du förhoppningsvis inte har ont längre och att du har det bra där du är. Jag är säker på att du vakar över David, din kära mor, syster, vänner och familj där uppifrån. Att du med din maddeanda, hjälper oss att hitta rätt på något sätt.

Många är vi som läst och beundrat dig på många sätt. Din maddeanda lever vidare och det är vi som måste sprida den. Många är vi som behöver lära oss att följa ditt sätt att leva. Tänk om vi alla kunde göra det... Din Maddeanda kan och haaar hjälpt folk som har det svårt, det ska den fortsätta göra även om du tyvärr inte finns med oss längre. Tack Madde och de dina för allt ni delat och delar med er av!! Fortsätt kämpa och va stolta över det eran Madde åstadkom med sitt liv och sin blogg;

www.jagefrisk.blogg.se


"If you can dream it you can do it" by Madeleine Deckert - Sprid det vidare!!

Du raderade mig ur ditt liv...

Brokeback Mountain som är Svt's fredagsfilm får både tankar och känslor att snurra på i mitt huvud.
Jag såg den med dig! En myskväll i augusti. Hela tre år sen är det redan. Sen såg vi Nanny Mcphee... Kommer du ihåg det? kommer du ihåg vad kul vi brukade ha?? Vi skrattade åt samma saker och vi gillade samma saker. De gemensamma nämnarna var oändliga. Så lika, men ändå så olika...

kommer du ihåg den där kvällen. Jag tror det var den 12e augusti. För prick klockan tolv skickade vi ett sms, ett grattissms, till anna som fyllde 40. Vi ville va först att gratulera, och så hade hon inte ens med sig telefonen där hon va. Ute och paddlade kanot och sen sjöng hon "Hair-låten" dansandes på ett bord...

Nej, jag kan inte se den här filmen igen. Inte nu. Kanske inte heller sen. Den påminner för mycket. Väcker för många minnen. Det gör ont. Smärtan att ha förlorat dig finns fortfarande kvar.

Tänker du någonsin på mig?
Jag tänker på dig varje dag, fortfarande.

Jag saknar dig!!

En liten del av mig kan delvis förstå, du ville rädda dig själv.
Men på det sättet?

Du var min bästa vän, min själsfrände. Du lämnade mig, hur kunde du?
Du om någon borde veta. Att det inte var mitt fel. Vad sjukdomen innebar. Vad jag gick igenom. Hur jag skulle reagera.
Du sa att det inte skulle vara för evigt, men stundtals har de tre åren som gått känts som en evighet.

Du fattas mig!!

Blir det någonsin du och jag igen?

Kommer vi aldrig mer sitta och äta dina hembakade aprikosmuffins och se på Greveholm?
Kommer vi aldrig mer va sådär tokiga tillsammans som bara vi kunde va?
Kommer vi aldrig mer skratta, eller gråta ihop?
Kommer vi aldrig mer vara tillsammans?

Kommer det aldrig mer vara du och jag?

Jag vet inte hur mycket jag har gråtit. Hur mycket smärta jag har känt.
Kommer det alltid att vara så?
Jag antar det.
Du var för omtyckt och för betydelsefull för att jag bara ska kunna glömma och gå helhjärtat vidare.
Du fattas mig fortfarande.

Du raderade mig ur ditt liv, jag har saknat dig sen dess...



A sign of life



Ungefär såhär skulle man kunna tänka sig att jag ser ut för tillfället. Likheten är slående ;)  Men imorrn kommer mammsen och sen ska vi åka hem efter helgen och jag ska få komma hem och vila upp mig lite. Ska bli skönt :) Tack för gulliga kommentarer, är helt slut för tillfället, men det är ingen fara :) Dessutom så har jag vart sjuk också. Lite semester är nog vad som behövs!!
Ska försöka leta upp min kabel och ladda upp lite bilder också.

Kram på er :)

RSS 2.0