thatswhatfriendsarefor

Det blev en bra kväll i alla fall!
Först träning med gamla fotbollskompisarna och sen mys med två av mina fina :)

Godnatt!!

Nu ska här mysas lite till :)




Kärlek hemma i trollis <3

Det har inte ens gått ett dygn och även om jag är hemma och det är jättskönt på alla sätt och vis, så finns det redan en enorm saknad i mitt hjärta. Här sitter jag med tårar i ögoen och det värker inuti mig av saknad. varför kan man inte få allt på samma gång?? Varför kan inte alla va där jag är??

JAG SAKNAR ER SÅ DET GÖR ONT efter en dag (ni plus några fler såklart), hur ska det bli om två? om en vecka? om en månad?

Näm nu får jag försöka ta och rycka upp mig. Jag har ju en härlig kväll att se fram emot! Fast där finns ju inte ni två....

Fina!!




Kärlek <3







Kärlek <3


Men här hemma finns det också massa kärlek och massa sötnosar som jag kan slösa den på, så det tänker jag göra nu :)

F*n F*n F*n !!!!

Hade nyss skrivit ett jätelångt inlägg, men det försvann. Grr, blir så arg när det händer... Så fruktansvärt irriternade!! :(
Hursomhelst så är det i alla fall full rulle för mig här nu de sista dagarna. Frostar av frysar, städar, packar, lär ut mit jobb till min efterträdare, fixar och donar m.m.

Nu är det bara en dag kvar och fy vad jobbigt det blir att lämna alla mina skånevänner och mina älskade hästar. jag har ju et tliv här nu liksom... igår, innan jag somnade, trillade tårarna när jag tänkte på allt och alla här nere som jag ska flytta ifrån. Speciellt min busLidro och min Sannie! det gör riktigt riktigt ont att tänka på det. Hur ska jag klara mig utan dem?? Nu är det ju inte till världens ände jag ska flytta, utan "bara" fyra timmar bort med tåg. Men ändå - det känns verkligen, det gör det! Även om det numera finns både internet, telefoner och snabbtåg, så känns det inuti. Samtidigt så kommer jag ju att ha många av de som jag saknat när jag bott här, närmare mig nu när jag flyttar. Usch, nu får jag sluta skriva om det här innan jag börjar tjuta igen. Jobbigt är det i alla fall och vi får hälsa på varann ofta helt enkelt!

Tack till Fanny för ett underbart härligt, ja nästan befriande, telefonsamtal en sån här sen kväll i november :) Tu vas me manques trop!! :(

I tisdags var det avslutning på franskan med film, mat och mys. Trist med avslutning, men de kan jag ju också hälsa på och det där fascinerande grodspråket kan jag ju fortsätta lära mig på närmare håll nu när jag flyttat.
I onsdags var vi hos Helena och gjorde smällkarameller till julmarknaden, med fotbollsgoingarna i Köpinge. Mys :)
Ikväll ska vi gå på bio, sista Stieg Larsson - filmen. skoj! Och sen blir det ugång med bästaste Sannan min!

Nu ska vi gå ut och släppa ut busarna i hagen en stund.

Sen, sen är det imorgon....
och då bär det av...




MIN BusLidro !!! :)





MIN Sannie!!! :)

Lars Winnerbäck på turné i kristianstads idrottshall 21e Nov. 2009

Jag var där, Var du??
Vilken konsert sen. Såååå sjukt grymt bra! Helt klart bästa Winnerbäck- konserten jag vart på. Tror tom att det kan va en av de bästa konserterna jag vart på någonsin!!

Han är verkligen en helt fantastisk och beundransvärd människa. Allt som han säger och skriver verkar komma direkt från hjärtat. Han pratade med en sådan innerlighet igår att man blev alldeles varm och kände sån enorm värme och kärlek inför/till (hm..?) den där mustaschprydde människan med rött långt hår, som stod där uppe på scenen. 

Han känns verkligen så otroligt genuint äkta i den här snurriga virvlande världen av mediahysteri och kändisar som gör vad som helst för en rubrik. Det är inte bara text till vilken musik som helst för att fixa en hit-låt msom säljer guld. Utan det är något han vill förmedla. Något som verkligen betyder något. Något som berör! 

Hans texter betyder något. Man (i alla fall jag) kan känna igen sig i dem och jag tror att alla på något sätt kan relatera till det han skriver om. Så naket, så poröst, så ärligt, så tänkvärt, så sant är det han skriver. 
Texterna är suveräna och lämnar en inte oberörd! Snarare tvärtom, de berör ända in i själen. Hans röst tilltalar en, liksom allting annat med honom. Kanske är det en bidragande orsak att jag vet att han också har det jobbigt med sig själv och går igenom mycket, vilket speglas av texter jag kan känna igen mig i, men det är inte hela sanningen till varför jag känner sådan samhörighet med honom och hans musik.

Hela han tilltalar mig helt enkelt!

Igår när jag stod där i folkhavet och hoppade, dansade, klappade händerna, visslade och sjöng tillsammans  med alla andra var nog vad man skulle kunna kalla ett uns av lycka. Det var underbart och alldeles fantastiskt härligt! Att bara få va och leva sig in i musiken och tillåa sig att känna ovch visa glädjen :) Det var enormt. Tack Sannie för att du följde med!  


Såhär dagen efter, längtar jag tillbaka och har kollat på de turnéstopp han har kvar. Jag vill få stå där och känna den vilda glädjen och sjunga med tusentals människor igen. och det snart! Så hm.. Hur långt är det nu till Västerås... 30 mil, har jag råd? kanske... Men jag vill, jag vill, jag vill!! Vi får väl se, först ska jag uppleva min sista vecka i skåneland och komma hem, hem till Er igen.   

Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen heter hans senaste album. Och ni som känner mig, ni vet att precis just den meningen stämmer förbannat bra in på mig som person också. Det är typ jag helt enkelt.

Bilder från konserten kommer senare, när jag får dem av Sannie. Så bjuder här på en bild av senaste skivomslaget.






Godnatt och sov så gott!!

Hur kan det komma sig att man plötsligt går från att må hyfsat bra till depp bara sådär utan vidare? Och utan att man förstår varför?? Dessa tvära kast, känslomässiga berg- och- dalbanor, upp som blir till ner, fram som blir bak, insida som blir ut... Varför? Hur ska man orka och klara av att kämpa emot när man inte ens hänger med själv i svängarna? När man inte kan tolka känslorna och vet vad man ska kämpa emot och varför de kommer??

Ja hur sjutton ska man bära sig åt när man är oförståelig för sig själv?????  





Upside down, inside out....
Tårar som trycker på utan vidare, ångest, ensamhet, ledsenhet, rädsla, ofårståelse, maktlöshet... you name it...

Äntligen hemma efter en mardrömskörning hem fgrån Lund.
Om föreläsningen orsakde lite stormiga tankar i mitt huvud så var det ingenting emot den storm som härjar i skåne för tillfället.

Sällan, om ens någon gång i mitt liv, har jag vart så rädd när jag kört. Mörker, storm, regn, gigantiska vattenansamlingar på vägen, bilar med omkullfallna träd över, trädgrenar och trädmateriel över allt på vägen så man fick kryssa i 30km/h på 70- vägar....

Nu är jag äntligen hemma och har kunnat släppa mitt krampaktiga tag om ratten, trycket över bröstet har lättat och jag har kunnat börja andas igen!! :)

Nu ska jag försöka sova trots allt läskigt oljud utifrån.
När det stormar är det läskigt att bo själv ute i skogen!

Då måste få man få va lite rädd!!!