GOD JUL :)
GOD JUL på er alla underbara sötnosar där ute!!!! <3 (och alla ni andra också förstås!)
Hoppas ni haft en fantastiskt underbart mysig julafton allihop!
Många julekramar,
Mickis
ps. Nu har vi kommit hem från semestern till kalla Sverige och det har verkligen varit, för att låna några ord från askungen, alldeles alldeles underbart! :)
Semester :)
Här fixar och packar vi nu det sista inför den efterlängtade semestern som vi beger oss iväg på imorrn!
Åh vad det ska bli underbart fantastiskt superdupermegatoppenhärligt!!!! :)
Fort Lauderdale (Florida, USA) & Karibien (Västindien) HERE WE COME !!!!!
Ha det så himlans kanonfint här hemma i kalla och blöta Sverige!
Så ses vi om ca två veckor! :)
puss & kram på er :)
Snart är vi här på beachen i Karibien, Can it be so much better right now?? :)
Fina!
Det blev en bra kväll i alla fall!
Först träning med gamla fotbollskompisarna och sen mys med två av mina fina :)
Godnatt!!
Nu ska här mysas lite till :)
Kärlek hemma i trollis <3
Först träning med gamla fotbollskompisarna och sen mys med två av mina fina :)
Godnatt!!
Nu ska här mysas lite till :)
Kärlek hemma i trollis <3
Saknar mina hjärtan
Det har inte ens gått ett dygn och även om jag är hemma och det är jättskönt på alla sätt och vis, så finns det redan en enorm saknad i mitt hjärta. Här sitter jag med tårar i ögoen och det värker inuti mig av saknad. varför kan man inte få allt på samma gång?? Varför kan inte alla va där jag är??
JAG SAKNAR ER SÅ DET GÖR ONT efter en dag (ni plus några fler såklart), hur ska det bli om två? om en vecka? om en månad?
Näm nu får jag försöka ta och rycka upp mig. Jag har ju en härlig kväll att se fram emot! Fast där finns ju inte ni två....
Fina!!
Kärlek <3
Kärlek <3
Men här hemma finns det också massa kärlek och massa sötnosar som jag kan slösa den på, så det tänker jag göra nu :)
JAG SAKNAR ER SÅ DET GÖR ONT efter en dag (ni plus några fler såklart), hur ska det bli om två? om en vecka? om en månad?
Näm nu får jag försöka ta och rycka upp mig. Jag har ju en härlig kväll att se fram emot! Fast där finns ju inte ni två....
Fina!!
Kärlek <3
Kärlek <3
Men här hemma finns det också massa kärlek och massa sötnosar som jag kan slösa den på, så det tänker jag göra nu :)
Fullt upp
F*n F*n F*n !!!!
Hade nyss skrivit ett jätelångt inlägg, men det försvann. Grr, blir så arg när det händer... Så fruktansvärt irriternade!! :(
Hursomhelst så är det i alla fall full rulle för mig här nu de sista dagarna. Frostar av frysar, städar, packar, lär ut mit jobb till min efterträdare, fixar och donar m.m.
Nu är det bara en dag kvar och fy vad jobbigt det blir att lämna alla mina skånevänner och mina älskade hästar. jag har ju et tliv här nu liksom... igår, innan jag somnade, trillade tårarna när jag tänkte på allt och alla här nere som jag ska flytta ifrån. Speciellt min busLidro och min Sannie! det gör riktigt riktigt ont att tänka på det. Hur ska jag klara mig utan dem?? Nu är det ju inte till världens ände jag ska flytta, utan "bara" fyra timmar bort med tåg. Men ändå - det känns verkligen, det gör det! Även om det numera finns både internet, telefoner och snabbtåg, så känns det inuti. Samtidigt så kommer jag ju att ha många av de som jag saknat när jag bott här, närmare mig nu när jag flyttar. Usch, nu får jag sluta skriva om det här innan jag börjar tjuta igen. Jobbigt är det i alla fall och vi får hälsa på varann ofta helt enkelt!
Tack till Fanny för ett underbart härligt, ja nästan befriande, telefonsamtal en sån här sen kväll i november :) Tu vas me manques trop!! :(
I tisdags var det avslutning på franskan med film, mat och mys. Trist med avslutning, men de kan jag ju också hälsa på och det där fascinerande grodspråket kan jag ju fortsätta lära mig på närmare håll nu när jag flyttat.
I onsdags var vi hos Helena och gjorde smällkarameller till julmarknaden, med fotbollsgoingarna i Köpinge. Mys :)
Ikväll ska vi gå på bio, sista Stieg Larsson - filmen. skoj! Och sen blir det ugång med bästaste Sannan min!
Nu ska vi gå ut och släppa ut busarna i hagen en stund.
Sen, sen är det imorgon....
och då bär det av...
MIN BusLidro !!! :)
MIN Sannie!!! :)
Winnerbäck !!! :)
Lars Winnerbäck på turné i kristianstads idrottshall 21e Nov. 2009
Jag var där, Var du??
Vilken konsert sen. Såååå sjukt grymt bra! Helt klart bästa Winnerbäck- konserten jag vart på. Tror tom att det kan va en av de bästa konserterna jag vart på någonsin!!
Han är verkligen en helt fantastisk och beundransvärd människa. Allt som han säger och skriver verkar komma direkt från hjärtat. Han pratade med en sådan innerlighet igår att man blev alldeles varm och kände sån enorm värme och kärlek inför/till (hm..?) den där mustaschprydde människan med rött långt hår, som stod där uppe på scenen.
Han känns verkligen så otroligt genuint äkta i den här snurriga virvlande världen av mediahysteri och kändisar som gör vad som helst för en rubrik. Det är inte bara text till vilken musik som helst för att fixa en hit-låt msom säljer guld. Utan det är något han vill förmedla. Något som verkligen betyder något. Något som berör!
Hans texter betyder något. Man (i alla fall jag) kan känna igen sig i dem och jag tror att alla på något sätt kan relatera till det han skriver om. Så naket, så poröst, så ärligt, så tänkvärt, så sant är det han skriver.
Texterna är suveräna och lämnar en inte oberörd! Snarare tvärtom, de berör ända in i själen. Hans röst tilltalar en, liksom allting annat med honom. Kanske är det en bidragande orsak att jag vet att han också har det jobbigt med sig själv och går igenom mycket, vilket speglas av texter jag kan känna igen mig i, men det är inte hela sanningen till varför jag känner sådan samhörighet med honom och hans musik.
Hela han tilltalar mig helt enkelt!
Igår när jag stod där i folkhavet och hoppade, dansade, klappade händerna, visslade och sjöng tillsammans med alla andra var nog vad man skulle kunna kalla ett uns av lycka. Det var underbart och alldeles fantastiskt härligt! Att bara få va och leva sig in i musiken och tillåa sig att känna ovch visa glädjen :) Det var enormt. Tack Sannie för att du följde med!
Såhär dagen efter, längtar jag tillbaka och har kollat på de turnéstopp han har kvar. Jag vill få stå där och känna den vilda glädjen och sjunga med tusentals människor igen. och det snart! Så hm.. Hur långt är det nu till Västerås... 30 mil, har jag råd? kanske... Men jag vill, jag vill, jag vill!! Vi får väl se, först ska jag uppleva min sista vecka i skåneland och komma hem, hem till Er igen.
Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen heter hans senaste album. Och ni som känner mig, ni vet att precis just den meningen stämmer förbannat bra in på mig som person också. Det är typ jag helt enkelt.
Bilder från konserten kommer senare, när jag får dem av Sannie. Så bjuder här på en bild av senaste skivomslaget.
Godnatt och sov så gott!!
Varning för ras
"Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Dina ögon kan krossa min värld
som stenar mot glas
Varning för ras"
"Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Inga tanklösa, menlösa ord
Ingen felaktig fras
Varning för ras"
upside down
Hur kan det komma sig att man plötsligt går från att må hyfsat bra till depp bara sådär utan vidare? Och utan att man förstår varför?? Dessa tvära kast, känslomässiga berg- och- dalbanor, upp som blir till ner, fram som blir bak, insida som blir ut... Varför? Hur ska man orka och klara av att kämpa emot när man inte ens hänger med själv i svängarna? När man inte kan tolka känslorna och vet vad man ska kämpa emot och varför de kommer??
Ja hur sjutton ska man bära sig åt när man är oförståelig för sig själv?????
Upside down, inside out....
Tårar som trycker på utan vidare, ångest, ensamhet, ledsenhet, rädsla, ofårståelse, maktlöshet... you name it...
Storm
Äntligen hemma efter en mardrömskörning hem fgrån Lund.
Om föreläsningen orsakde lite stormiga tankar i mitt huvud så var det ingenting emot den storm som härjar i skåne för tillfället.
Sällan, om ens någon gång i mitt liv, har jag vart så rädd när jag kört. Mörker, storm, regn, gigantiska vattenansamlingar på vägen, bilar med omkullfallna träd över, trädgrenar och trädmateriel över allt på vägen så man fick kryssa i 30km/h på 70- vägar....
Nu är jag äntligen hemma och har kunnat släppa mitt krampaktiga tag om ratten, trycket över bröstet har lättat och jag har kunnat börja andas igen!! :)
Nu ska jag försöka sova trots allt läskigt oljud utifrån.
När det stormar är det läskigt att bo själv ute i skogen!
Då måste få man få va lite rädd!!!
I'm back :)
Efter en händelserik månad med både det ena och det andra är jag tillbaka.
Som vanligt har mitt liv varit rätt så intensivt emellanåt och mitt mående fortsätter att pendla mellan skratt och gråt.
Denna månaden har gått sjukt fort. Kan inte fatta att jag bara har två veckor kvar här i skåneland nu, hos mina älskade hästar och kära vänner. Det är tufft, men ska ändå bli skönt att komma hem såklart - och få sova ut !! :)
Sen blir det ju semesterni Västindien med familjen och sen så kommer julen. Har faktiskt köpt mina första julklappar idag - det ni! och dessutom var det inte på Maxi, haha. Efter jag vart på CSK blev det apoteket, thé- och - julklappsinhandling, samt lite trevligt prat med hon i min absoluta favoritaffär här i Kristianstad. Snälla A tog sig an att fodra busarna åt mig, Tack! :)
Det har hänt så otroligt mkt, men här kommer lite småplock ;
-Två tävlingar, debut med nya hästen, gått jättefint och alla berömmer & förtjusas över "vårt" nya sto- skoj!!
- Malmö två ggr på en vecka med Sannie. Först fotboll och sen Svensson Svensson!!! Skrattade så jag grät redan i början, såå härligt. Svensson svensson är verkligen bäst!!
-Firast Sannas födelsedag två ggr! Både med släkt och kompisar.
-Träffat lite kompisar
- Mamma och pappa har vart här och tagit hem lite grejor
- Systeryster har vart här på besök
- restaurangbesök med familjerna Johansson och Lövgren minus småsyskonen
- Avslutningsfest med fotbollen
-bio
Detta var litegrann av mitt fullspäckade lliv den senaste månaden. Självklart har det ju också vart massa häst, jobb, franskplugg (massa och massa, men lite i alla fall :P) och massa film & mys. :)
Nå't som inte vart så roligt däremot, utan riktigt jobbigt är att en av hästarna vart riktigt sjuk. Så vi har fått åka skyttetrafik till djursjukhuset i Helsingborg... Men nu är han hemma, opererad och är pigg och busig igen :) Sååå underbart, har vart hemskt jobbigt med all oro, saknad då han va borta, och sånt. Nu skämmer jag bort honom till tusen, min lille bus:) Det var så underbart när han äntligen fick komma hem igen - Lycka!!! :)
Dessutom har jag nu fått en annan infallsvinkel på vad jag kan tänka mig att vilja plugga till, men vi får väl se vad som händer och sker. Lär hinna ändra mig fram och tillbaka många gånger ännu!
På onsdag ska jag till lund, på föreläsning med Sofia Åkerman och träffa Emma. Det ser jag fram emot :)
Idag har jag dessutom, efter tips från en vän, testat chai latte. Jag säger bara ; Sjukt gott!! You'd better try it!!!
Puss på er alla goingar därute :) 
Tears and Love
Idag är det alltså fredag. Imorrn är det lördag med fotbollsavslutningsfest. :)
Se'n är det söndag och se'n börjar nästa vecka. Vecka 43 år 2009.
Den här veckan har vart tuff, fruktansvärt tuff, och den är inte slut än.
Men förhoppningsvis kan det bara bli bättre?!
TACK till min familj och alla mina RIKTIGA VÄNNER som hjälpt mig igenom denna jobbiga vecka 42 år 2009.
Ni har hjälpt mig att rida ut ångestvågor & svek, att tackla paniken, tårarna, oron & deppigheten.
Utan er vore jag ingenting!!
TACK för att ni finns och för allt stöd ni ger mig!
Ni vet vilka ni är, ingen nämnd och ingen glömd.
Men ändå ett speciellt tack till min familj, underbaraste Sannan min och hela familjen Lövgren som ställer upp till 200 procent, låter mig bo där när jag inte klarar av att vara ensam och bara är helt fantastiska :)
Ni där ute, har hjälpt mig att så sakta börja klättra uppåt igen.
Nu blickar vi framåt...
Kärlek <3
Jag saknar Paris!! Paris me manque! I MISS PARIS!!!!!
Idag är en så'n där dag när jag saknar Paris så in i norden. Saknar att befinna mig där i den parisiska atmosfären. Saknar att åka mètro kors och tvärs genom staden och titta på folk. Det är sant, ibland känner jag en extrem längtan efter att få sitta där på de gröna sätena och insupa parisisk atmosfär. Jag kan sakna att sitta där när det kommer in en gatumusikant och spelar och sjunger av glädje och alla i vagnen börjar le. Eller när man står och väntar på mètron och man blir glad och alldeles varm inuti av att stå där i myllret av alla sorters människor och lyssna till och stampa takten ,kanske sjunga med, till musik som gör att man blir alldeles varm i hjärtat.
Jag kan kan sakna tutandet som berättar att mètron är på väg, signaturen som ljuder genom högtalaren på tågstationen i Strasbourg och som signalerar att nu är det information på G. På tal om att bli alldeles varm och glad inombords i Frankrike så saknar jag att man hälsar på alla, säger godmorgon, godmiddag, ha en trevlig dag till folk man möter på gator och torg. Någon i hissen som aman aldrig sett förut frågar en hur det är och önskar en en trevlig kväll. Sån't gör en glad :) Och det, det skulle i knappast hända här i Sverige. Här vågar vi ju knappt ens säga godmorgon till någon som vi väntat på samma buss med varje morgon i två års tid... Lite överdrivet kanske, men jag tror ni förstår vad jag menar. Inte konstigt att vi svenskar uppfattas som stela och kyliga människor utåt sett. Så prova på att le till dem du träffar, eller varför inte tom säga godmorgon. Det känns kanske konstigt, men så gör man i Frankrike och jag lovar att det komemr bli uppskattat även här. Efter kanske lite omedelbar förvåning så kommer personen helt säkert le tillbaka och vem vet, kanske har du gjort hans eller hennes dag. Kanske har personen det lite jobbigt, kanske har hon eller han inte så många vänner, kanske lever hon ett lyckligt liv, ja vem vet. Men vem blir inte glad av ett leende?! Ett leende på sta'n, i skolkorridoren, på arbetsplatsen, eller varsom och någon får känna sig sedd. Summan av kardemumman : Ett leende gör så mycket!!
Ge er ut och börja le :) Gör människors dag, låt de bli sedda och få uppskattning och leenden tillbaka!
Självklart saknar jag även "mina barn", mina franska aupair-barn så mycket att det nästan gör ont ibland. Étt leende från ett barn. Någon som säger att de tycker om en. Att läsa godnattsagor och mysa med kramiga barn. Ja det är underbart! inte var de lätta att tas med jämt, nädå det ska gudarna veta, men ja - JAG SAKNAR DEM!! OCH PARIIIIIS!!!! Snart ska jag tillbaka, det har jag bestämt. jag lääängtar!!
Men nu är det dags för mig att plugga lite franska. Min franskakurs på folkuniversitet startade förra veckan och nu blir det till att försöka komma igång med läxläsande och plugg igen ;) lite jobbigt får jag säga, när man inte gjort det på så länge nu ;)
Förresten så är det mindre än två månader kvar tills vi åker iväg på semester nu!!! Och imorrn är det exakt två månader tills Independence of the Sea's lämnar kajen med oss ombord på denna lyxkryssare i Karibien :) Oh la la!!
kram på er =)
I'm alive :)
Så nu är jag tillbaka på banan igen!
Vi får se hur länge det varar ;)
Sitter här och skriver till tonerna av Winnerbäck som sjunger att han dricker glögg med balkongdörren öppen och att änglarna ska komma... Så fina verkligen :)
Absolut har det hänt en massa sen sist, både negativa och positiva, jobbiga,ledsna och glada, roliga saker. Tja, typ livet helt enkelt. Like the Berg-och-dalbana it is liksom :)
Är tillbaka i skåne igen och det känns både skönt och ibland jobbigt på samma gång. Men nu är det ju så att jag pga resan vi ska göra när pappa fyller femtio, har bestämt mig för att bara jobba här till cirkus den 1:a december. Så snart kommer jag hem igen :) Nu saknar jag er därhemma, men även om det är jobbigt här i skåneland emellanåt så komemr jag sakna mina vänner och mitt liv här när jag kommer hem. Hur skönt det än kan va att komma hem till lilla trollis igen, så kommer det bli riktigt jobbigt att åka härifrån också. Som tur är så finns det ju både tåg och internet och telefon och ja gud-vet allt för kommunikationer numera :) Men vad jag kommer sakna er och självklart också "mina hästar"!!! Men jag lovar att komma och hälsa på såklart :)
Sen jag kom hit har jag fått rida mer regelbundet och fått en massa lektioner, så jag lär mig massor oich suger i mig som en svamp för tillfället!! Gäller att försöka ta vara på tillfällena liksom! Det börjar gå riktigt bra och Bus
Jag har vart så fruktansvärt trött på senaste tiden. Har i princip försökt ta vara på varje ledig stund till att vila eller ännu hellre krypa ner i sängen för att försöka sova en stund. En lunch utan att jag hunnit sova middag har jag typ sett som en plump i protokollet, en spricka i min planering. Haha, jag låter som en gammal tant. Får väl skylla på höstmörkret eller nå't ;) Men hur skönt det än är att sova, min nya hobby :P¨, så har jag kommit på att det inte bara finns bra saker med det. För alla vet väl hur jobbigt det kan va att gå upp ur sängen när väckarklockan ringer. När man är så trött och har det så mysigt. Sover man då fler ggr på dagen så får man ju göra detta hemska flera ggr om. Huh! Men men, det kan det väl va värt. Dessutom så har jag ju inte blivit fri från alla virus som verkar stå i kö på att angripa mitt redan nedsatta stackars immunförsvar. Försvinner hostan, så kommer halsontet, sen kommer febern och när den försvinner så knackar hostan på igen... (eller rättare sagt, stormar in utan att knacka först) och så har det fortsatt sen jag kom hit :( Har verkligen inte kunnat träna med mina tjejor nåt, buhuuu!!! Har i alla fall köpt c-vitaminer och persilja (järn) nu så här ska knapras nyttigheter :) Kiropraktorn pratade om Omega 3 också men vi får väl se. Så nu ser jag framåt med positivitet och ska försöka bygga upp mitt stackars immunförsvar och mitt sömnlager igen :)
En sak som är säker är att det i alla fall har blivit höst nu. Fast att man ett tag undrade om det var vinter med alla minusgrader hit och dit. Fast det roliga i början när jag kom hit var att det var så man fick ha mössa på morgnarna och kunde rida i t-shirt på eftermiddagarna - där snackar vi kontrast! I slutet av september åkte understället på för säsongen, haha- ja jag vet at tjag är lite tokig! Men jag gillar inte att frysa i stallet, eller nån annanstans heller för den delen ;) Fast nu har jag inte haft de på ett tag igen faktiskt. Men jösses vad det har stormat och regnat en massa nu det senaste. Jag och Lirdo tyckte det var säkrastatt avbryta vår skogstur i helgen då när det var som värst och vi märkte att trädgrenar började trilla ner runomkring oss...
Charmingn och jag har dressyrat oss barbacka en del. Det ni! Inte alla som gör det på en Grand Prix häst :D
Nå't jag måste berätta om innan jag ska kolla lite film är ju när jag skulle fika med Johanna i sta'n för nån vecka sen. Har ni nå'n gång behövt ringa och skjuta upp en fikadejt pga att ni är sena för att grannens får har rymt och står mitt på vägen och blockerar??!! Detta var i alla fall första gången för mig. Haha, snacka om att man bor på landet :)
Nu ska jag mysa lite och sen blir det till att krypa ner i min mysiga säng, mm... :)
Godnatt på er =)
Bild tagen av bästaste S-L en underbar eftermiddag i Åhus :)
Vi får se hur länge det varar ;)
Sitter här och skriver till tonerna av Winnerbäck som sjunger att han dricker glögg med balkongdörren öppen och att änglarna ska komma... Så fina verkligen :)
Absolut har det hänt en massa sen sist, både negativa och positiva, jobbiga,ledsna och glada, roliga saker. Tja, typ livet helt enkelt. Like the Berg-och-dalbana it is liksom :)
Är tillbaka i skåne igen och det känns både skönt och ibland jobbigt på samma gång. Men nu är det ju så att jag pga resan vi ska göra när pappa fyller femtio, har bestämt mig för att bara jobba här till cirkus den 1:a december. Så snart kommer jag hem igen :) Nu saknar jag er därhemma, men även om det är jobbigt här i skåneland emellanåt så komemr jag sakna mina vänner och mitt liv här när jag kommer hem. Hur skönt det än kan va att komma hem till lilla trollis igen, så kommer det bli riktigt jobbigt att åka härifrån också. Som tur är så finns det ju både tåg och internet och telefon och ja gud-vet allt för kommunikationer numera :) Men vad jag kommer sakna er och självklart också "mina hästar"!!! Men jag lovar att komma och hälsa på såklart :)
Sen jag kom hit har jag fått rida mer regelbundet och fått en massa lektioner, så jag lär mig massor oich suger i mig som en svamp för tillfället!! Gäller att försöka ta vara på tillfällena liksom! Det börjar gå riktigt bra och Bus
Jag har vart så fruktansvärt trött på senaste tiden. Har i princip försökt ta vara på varje ledig stund till att vila eller ännu hellre krypa ner i sängen för att försöka sova en stund. En lunch utan att jag hunnit sova middag har jag typ sett som en plump i protokollet, en spricka i min planering. Haha, jag låter som en gammal tant. Får väl skylla på höstmörkret eller nå't ;) Men hur skönt det än är att sova, min nya hobby :P¨, så har jag kommit på att det inte bara finns bra saker med det. För alla vet väl hur jobbigt det kan va att gå upp ur sängen när väckarklockan ringer. När man är så trött och har det så mysigt. Sover man då fler ggr på dagen så får man ju göra detta hemska flera ggr om. Huh! Men men, det kan det väl va värt. Dessutom så har jag ju inte blivit fri från alla virus som verkar stå i kö på att angripa mitt redan nedsatta stackars immunförsvar. Försvinner hostan, så kommer halsontet, sen kommer febern och när den försvinner så knackar hostan på igen... (eller rättare sagt, stormar in utan att knacka först) och så har det fortsatt sen jag kom hit :( Har verkligen inte kunnat träna med mina tjejor nåt, buhuuu!!! Har i alla fall köpt c-vitaminer och persilja (järn) nu så här ska knapras nyttigheter :) Kiropraktorn pratade om Omega 3 också men vi får väl se. Så nu ser jag framåt med positivitet och ska försöka bygga upp mitt stackars immunförsvar och mitt sömnlager igen :)
En sak som är säker är att det i alla fall har blivit höst nu. Fast att man ett tag undrade om det var vinter med alla minusgrader hit och dit. Fast det roliga i början när jag kom hit var att det var så man fick ha mössa på morgnarna och kunde rida i t-shirt på eftermiddagarna - där snackar vi kontrast! I slutet av september åkte understället på för säsongen, haha- ja jag vet at tjag är lite tokig! Men jag gillar inte att frysa i stallet, eller nån annanstans heller för den delen ;) Fast nu har jag inte haft de på ett tag igen faktiskt. Men jösses vad det har stormat och regnat en massa nu det senaste. Jag och Lirdo tyckte det var säkrastatt avbryta vår skogstur i helgen då när det var som värst och vi märkte att trädgrenar började trilla ner runomkring oss...
Charmingn och jag har dressyrat oss barbacka en del. Det ni! Inte alla som gör det på en Grand Prix häst :D
Nå't jag måste berätta om innan jag ska kolla lite film är ju när jag skulle fika med Johanna i sta'n för nån vecka sen. Har ni nå'n gång behövt ringa och skjuta upp en fikadejt pga att ni är sena för att grannens får har rymt och står mitt på vägen och blockerar??!! Detta var i alla fall första gången för mig. Haha, snacka om att man bor på landet :)
Nu ska jag mysa lite och sen blir det till att krypa ner i min mysiga säng, mm... :)
Godnatt på er =)
Bild tagen av bästaste S-L en underbar eftermiddag i Åhus :)
"If you can dream it you can do it"
Idag hedrar vi minnet av Madeleine Deckert. Tänk att det gått ett år, sedan denna underbara sångfågel kämpade och till slut fick ge upp mot cancern, som tog henne från jorden blott 20 år gammal.
Idag går mina varmaste djupt deltagande tankar till Maddes familj, hennes David och alla hennes nära och kära som kämpar för att orka leva vidare utan sin Madde. Jag önskar er allt mod och all styrka som dagen begär, men likaså även till tiden efter idag. Hoppas ni får en fin minnesstund att dela och att ni på något sätt kan glädjas åt era fina minnen. Krama, varandra och gråt och skratta och hedra en av himlens finaste änglar idag!
Styrkekramar i miljoner till er!!
"If you can dream it you can do it" är Maddeandan som lever vidare i våra hjärtan, tillsammans med minnena av dig, fina underbara du. Tänker på dig och dina nära, på hur du alltid strålade i korridorerna, hur du trollband med din vackra röst... Ja, jag kan räkna upp massor, även om jag inte kände dig så väl direkt. Du och Lisa när ni spelade i Göteborg... Madde, jag hoppas att tiden för dig däruppe går fort så du snart får träffa alla dina älskade igen och vi får glädjas över att du förhoppningsvis inte har ont längre och att du har det bra där du är. Jag är säker på att du vakar över David, din kära mor, syster, vänner och familj där uppifrån. Att du med din maddeanda, hjälper oss att hitta rätt på något sätt.
Många är vi som läst och beundrat dig på många sätt. Din maddeanda lever vidare och det är vi som måste sprida den. Många är vi som behöver lära oss att följa ditt sätt att leva. Tänk om vi alla kunde göra det... Din Maddeanda kan och haaar hjälpt folk som har det svårt, det ska den fortsätta göra även om du tyvärr inte finns med oss längre. Tack Madde och de dina för allt ni delat och delar med er av!! Fortsätt kämpa och va stolta över det eran Madde åstadkom med sitt liv och sin blogg;
www.jagefrisk.blogg.se
"If you can dream it you can do it" by Madeleine Deckert - Sprid det vidare!!
Du raderade mig ur ditt liv...
Brokeback Mountain som är Svt's fredagsfilm får både tankar och känslor att snurra på i mitt huvud.
Jag såg den med dig! En myskväll i augusti. Hela tre år sen är det redan. Sen såg vi Nanny Mcphee... Kommer du ihåg det? kommer du ihåg vad kul vi brukade ha?? Vi skrattade åt samma saker och vi gillade samma saker. De gemensamma nämnarna var oändliga. Så lika, men ändå så olika...
kommer du ihåg den där kvällen. Jag tror det var den 12e augusti. För prick klockan tolv skickade vi ett sms, ett grattissms, till anna som fyllde 40. Vi ville va först att gratulera, och så hade hon inte ens med sig telefonen där hon va. Ute och paddlade kanot och sen sjöng hon "Hair-låten" dansandes på ett bord...
Nej, jag kan inte se den här filmen igen. Inte nu. Kanske inte heller sen. Den påminner för mycket. Väcker för många minnen. Det gör ont. Smärtan att ha förlorat dig finns fortfarande kvar.
Tänker du någonsin på mig?
Jag tänker på dig varje dag, fortfarande.
Jag saknar dig!!
En liten del av mig kan delvis förstå, du ville rädda dig själv.
Men på det sättet?
Du var min bästa vän, min själsfrände. Du lämnade mig, hur kunde du?
Du om någon borde veta. Att det inte var mitt fel. Vad sjukdomen innebar. Vad jag gick igenom. Hur jag skulle reagera.
Du sa att det inte skulle vara för evigt, men stundtals har de tre åren som gått känts som en evighet.
Du fattas mig!!
Blir det någonsin du och jag igen?
Kommer vi aldrig mer sitta och äta dina hembakade aprikosmuffins och se på Greveholm?
Kommer vi aldrig mer va sådär tokiga tillsammans som bara vi kunde va?
Kommer vi aldrig mer skratta, eller gråta ihop?
Kommer vi aldrig mer vara tillsammans?
Kommer det aldrig mer vara du och jag?
Jag vet inte hur mycket jag har gråtit. Hur mycket smärta jag har känt.
Kommer det alltid att vara så?
Jag antar det.
Du var för omtyckt och för betydelsefull för att jag bara ska kunna glömma och gå helhjärtat vidare.
Du fattas mig fortfarande.
Du raderade mig ur ditt liv, jag har saknat dig sen dess... 
A sign of life
Ungefär såhär skulle man kunna tänka sig att jag ser ut för tillfället. Likheten är slående ;) Men imorrn kommer mammsen och sen ska vi åka hem efter helgen och jag ska få komma hem och vila upp mig lite. Ska bli skönt :) Tack för gulliga kommentarer, är helt slut för tillfället, men det är ingen fara :) Dessutom så har jag vart sjuk också. Lite semester är nog vad som behövs!!
Ska försöka leta upp min kabel och ladda upp lite bilder också.
Kram på er :)
How am I supposed to do?
Sarah Dawn Finer sjunger, i sin senaste singel, nyligen släppt på radio; "I'm on my own. Nothing can go wrong when I'm standing strong...."
How the hell am I going to do "for standing strong" ???
SM
SM:et va skoj, med Kräftor, Jessica, fam Haid- Bondegaard. massa trevliga människor & fina hästar och fatastiska dressyrinsatser m.m.:) Dessutom fick vi stå i stallet med alla de andra "stora" kändisryttarna ;) Snacka om ceeuuult, som man hade sagt i skåne :P Men nu är vi hemma i Köpinge igen och till helgen bär det av till Öland.
Tinne Vilhelmson-Silfvén och Favourit vann SM i dressyr 2009. GAH- va så man fick gåshud i några kürprogram där :) (kür =fria dressyrprogram till musik/hästarna dansar i takt med musiken ;) Tvåa var Maria Eriksson och Galliano, trea - Lussan Nathorst och Visums, fyra Charlotte Haid-Bondegaard-Lydianus... För oss gick küren i alla fall fint, alltid nåt! Jättefin va han då lilla bushästen :) Skoj!
I onsdags va jag på bio (Harry Potter!) med Fanny och en polack, som bott i Kristianstad, men som nu pluggar i Birmingham. Filmen var allt rätt bra tycker jag (trots alla femtiofem fel, som de snackade om i Rix FMs nöjesnyheter idag... Ja, jag lyssnar för mkt på radio, kan för mkt, t.om. reklamerna som Anna sa förut idag :) Japp, Annapanna är här och besöker mig - jippppiiiiiiii!!!!
Vill man så kan man se alla fantastiska ritter på www.ridsporten.tv . Gå in under arkiv. Det är absolut sevärt! Och bra för oss hästskötare med webbinspelning, eftersom att vi pga jobb inte hinner se alla ritter.
I lördags va vi hos Johanna på avskedsfest. Hon ska flytta till Åre och börja plugga där :( Tuuur att jag har min Sanna kvar!! :)
Sen var vi ute på en nattklubb i åhus, precis vid stranden, men det får bli en annan historia, för nu tjatar Anna på mig om att jag ska sluta svamla här och va lite social och titta på Beck med henne. Och ja, jag får väl göra henne till viljes- Nu när hon ÄNTLIGEN är här och hälsar på just mig!!
Ska försöka hinna skriva lite mer om Ottoglass, underbara Annan min´, kvällsdopp i havet och en borttappad telefon som tack och lov blev en upphittad telefon igen :) Puuuh....!!! eller som jag sa, kanske nå'n gång eller två :P , ÅÅÅÅH vad bra!
Ska försöka hinna skriva igen innan vi åker till Öland, försöka åtminstone ;)
Bäst att försöka va lite social också så hon nu inte tar tåget tillbaka till trollis igen :P
Those days gonna be great days!!
Njut av varandras sällskap, det tänker i alla fall vi göra!
Godnatt :)
Tinne Vilhelmsson-Silfvén med sin Favourit :) Bild hämtad från Hästmagazinets hemsida.
Virrpanna?, - Bien sûr!
Tjolahopp tjolahej!
Då var man tillbaka här igen då efter en paus på nästan två veckor... Får skylla på att jag haft för mkt att göra och tänka på, samt att jag inte mått så bra hela tiden. Massa jobbiga tankar som åter knackar på min dörr. Men nu känns det bättre i alla fall och det är skönt :)
Jag har som vanligt hunnit med en hel del sen sist. (Isch, det börjar bli min standardfras här nu...) Först var det Falsterbo Horse Show på lördagen och Söndagen för en och en halv vecka sen. Himlans skojigt :) Alla ni hästfrälsta som inte åkt dit- Do it! Har bara vart där två år nu, men känns redan som ett måste. Men trots viplouge på dressyrläktaren, vip-pass etc. så var det nåt som saknades. Det var liksom lite ensamt... Då var det, trots all min jäkla ångest (fanns inte alls lika mkt av den i år även om den fanns) hur mysigt som helst med vänner man tycker om. Och min Ewonne som stöttade mig i mitt dåvarande helvete... Miss you! Liksom många av er andra.
Det krångligaste med Falsterbo var annars att hitta dit- och hem ;) PÅ ditvägen började de varna för "last exit in sweden" och Denmark rakt fram.. Oops bäsat att sävnga av, vilket jag inte gjort innan för jag letade efter skyltar falsterbo etc. Pappa hade visst glömt att säga att jag skulle svänga mot Trelleborg :) Hursomhelst hamnade jag inne i Malmö, vid Malmö Arena och efter att ha stanant vid en motorcykelaffär och frågat efter vägen, som jag inte blev mkt klokare av, fick pappa sätta sig framför internet ;) Till slut kom jag i alla fall fram och fick spenderat en härlig helg i hästfesternas hästfests tecken! På vägen hem trodde jag ju då att jag skulle hitta, men pga att jag inte kommit från rätt håll på vägen dit, så tänkte jag fel och fdet snurradfe till sig ordentligt där uppe i skallen (dvs mer än vanligt :P). När jag så småningom var mitt inne i Trelleborg börjadfe jag ana att något var fel och när jag sen svängde mot E22 stod det att deen vägen gick till TYskland... JIsses! Inte skulle jag med nå'n färja inte. Tillsut kom jag därifrån och hittade en alternativ väg in i´genom masor med småsamhällen, närmare bestämt väg 108 mot Lund. Och ja, jag pratadfe lite med pappsen också som började gapskratta när jag frågade om jag verkligenskulle köra rätt igenom trelleborgs centrum? ;) Men jag kände i alla fall igen mig- sen vi var där 2007, för att ta färjan därifrån till tyskland på vägen till Polen. Alltid nåt :) Hem kom jag i alla fall till slut. Visste ni att det tar exakt två timmar hem hit til lGärds Köpinge från Falsterbo om man kör ("genvägen") via trelleborg...?!
I helgen bar det av till mycket trevliga tävlingar i Laholm och det gick riktigt bra faktiskt :) Synd bara att de två sista ekipagen i Grand Prix:n petade ner henne från en andra till en fjärdeplats... Men men. dessutom var det ryttarfest med allsång med Goda Grannar och moster Ingeborg på lördagskvällen :)
Äntligen har jag också börjat få till det på Titusen när jag rider honom :) Han har gått riktigt fint emellanåt i flera da'r nu! Riktigt, riktigt skoj. Men vi har lång väg kvar till tävling, men nu känns det som en möjlighet i alla fall- jippi! Han ska hålla i sitt knä,
HAN SKA!!
Imorrn bitti åker vi till Katrineholm för årets SM, så det har i princip bara känts som att vi har vart hemma och mellanlandat nu i några dagar. Men kul ska det bli! Håll tummarna för oss! Så ska jag fixa llite till innan jag ska stupa i säng... Kanske kan va trevligt om man kan va lite social nå'n mil i lastbilen imorrn :) Fast hadfe ju vart gött och gått mkt fortare om man sov hela tiden förstås... hihi :)
Kram på er!
Va rädda om er själva och varandra! Glöm inte bort att berätta för dina nära och kära hur mycket du tycker om dem och hur mycket de betyder för dig!
Då var man tillbaka här igen då efter en paus på nästan två veckor... Får skylla på att jag haft för mkt att göra och tänka på, samt att jag inte mått så bra hela tiden. Massa jobbiga tankar som åter knackar på min dörr. Men nu känns det bättre i alla fall och det är skönt :)
Jag har som vanligt hunnit med en hel del sen sist. (Isch, det börjar bli min standardfras här nu...) Först var det Falsterbo Horse Show på lördagen och Söndagen för en och en halv vecka sen. Himlans skojigt :) Alla ni hästfrälsta som inte åkt dit- Do it! Har bara vart där två år nu, men känns redan som ett måste. Men trots viplouge på dressyrläktaren, vip-pass etc. så var det nåt som saknades. Det var liksom lite ensamt... Då var det, trots all min jäkla ångest (fanns inte alls lika mkt av den i år även om den fanns) hur mysigt som helst med vänner man tycker om. Och min Ewonne som stöttade mig i mitt dåvarande helvete... Miss you! Liksom många av er andra.
Det krångligaste med Falsterbo var annars att hitta dit- och hem ;) PÅ ditvägen började de varna för "last exit in sweden" och Denmark rakt fram.. Oops bäsat att sävnga av, vilket jag inte gjort innan för jag letade efter skyltar falsterbo etc. Pappa hade visst glömt att säga att jag skulle svänga mot Trelleborg :) Hursomhelst hamnade jag inne i Malmö, vid Malmö Arena och efter att ha stanant vid en motorcykelaffär och frågat efter vägen, som jag inte blev mkt klokare av, fick pappa sätta sig framför internet ;) Till slut kom jag i alla fall fram och fick spenderat en härlig helg i hästfesternas hästfests tecken! På vägen hem trodde jag ju då att jag skulle hitta, men pga att jag inte kommit från rätt håll på vägen dit, så tänkte jag fel och fdet snurradfe till sig ordentligt där uppe i skallen (dvs mer än vanligt :P). När jag så småningom var mitt inne i Trelleborg börjadfe jag ana att något var fel och när jag sen svängde mot E22 stod det att deen vägen gick till TYskland... JIsses! Inte skulle jag med nå'n färja inte. Tillsut kom jag därifrån och hittade en alternativ väg in i´genom masor med småsamhällen, närmare bestämt väg 108 mot Lund. Och ja, jag pratadfe lite med pappsen också som började gapskratta när jag frågade om jag verkligenskulle köra rätt igenom trelleborgs centrum? ;) Men jag kände i alla fall igen mig- sen vi var där 2007, för att ta färjan därifrån till tyskland på vägen till Polen. Alltid nåt :) Hem kom jag i alla fall till slut. Visste ni att det tar exakt två timmar hem hit til lGärds Köpinge från Falsterbo om man kör ("genvägen") via trelleborg...?!
I helgen bar det av till mycket trevliga tävlingar i Laholm och det gick riktigt bra faktiskt :) Synd bara att de två sista ekipagen i Grand Prix:n petade ner henne från en andra till en fjärdeplats... Men men. dessutom var det ryttarfest med allsång med Goda Grannar och moster Ingeborg på lördagskvällen :)
Äntligen har jag också börjat få till det på Titusen när jag rider honom :) Han har gått riktigt fint emellanåt i flera da'r nu! Riktigt, riktigt skoj. Men vi har lång väg kvar till tävling, men nu känns det som en möjlighet i alla fall- jippi! Han ska hålla i sitt knä,
HAN SKA!!
Imorrn bitti åker vi till Katrineholm för årets SM, så det har i princip bara känts som att vi har vart hemma och mellanlandat nu i några dagar. Men kul ska det bli! Håll tummarna för oss! Så ska jag fixa llite till innan jag ska stupa i säng... Kanske kan va trevligt om man kan va lite social nå'n mil i lastbilen imorrn :) Fast hadfe ju vart gött och gått mkt fortare om man sov hela tiden förstås... hihi :)
Kram på er!
Va rädda om er själva och varandra! Glöm inte bort att berätta för dina nära och kära hur mycket du tycker om dem och hur mycket de betyder för dig!
I glädje och sorg
Det är så himla sant, det som Ronan Keating sjunger; att "Life is a rollercoaster".
Under några dagar har jag haft några efterlängtade semesterdagar hemma i Trolllis tillsammans med människor jag tycker otroligt mycket om. Det har vart helt fantastiskt underbart jätteskönt att vara hemma, men samtidigt en känslomässig bergochdalbana som gjort tvära kast mellan glädje och sorg.
Lyckan och glädjen av att få träffa er igen, över att få vara med er och krama er. Sorgen som tar tag i en på en kyrkogård, eller två... Smärtan när man ser en vän plågas. Rädslan över att inte kunna kontrollera sina tankar. Tankar som tänker förbjudna saker. Sån't som man inte kan prata om. Sån't som folk tror att man är fri ifrån. Ett helvetiskt virrvarr av tankar som inte har en gnutta med förnuftet att göra. Varför, varför, varför? Hur kan det komma sig att resan mot topparna i bergochdalbanan inte hinner ta slut förrän man faller igen, som på en egen bana bredvid alla andras?
Denna förbannade rädsla som hindrar en från så mycket, varför ska det vara så? Varifrån kommer den egentligen?
Nåja, trotsade i alla fall en del av de rädslorna som inte är abstrakta utan som går att ta på, under mina härliga dagar på hemmaplan. Åkte en himlans massa läskiga bergochdalbanor och karusseller på Liseberg, även om det dock krävdes lite övertalning. Dessutom tyckte jag nästan att vissa av dem var kul :) Undrar om det kan fungera så i livsbergochdalbanan också?? Steget att våga testa olika där är lite längre bort, där handlar det ju inte om att "det är bara en minut och fyrtio sekunder (högst!) av mitt liv och det både klarar och överlever jag! Det är annorlunda när det handlar om livet.
Mycket mys och prat och umgänge med både familj och vänner, samt mormor och morfar, hann det bli innan det var dags att ta tåget tillbaka till skåneland igen, där jag befinner mig nu. Som vanligt tycks tidfen aldrig räcka till och man undrar om man inte kunnat hinna med lite mer. Men just det ja, förlåt mamma, jag lovade ju att ta det lugnt och vila upp mig. Och det gjorde jag väl litegrann ändå... eller?!
Tillbaka i skåne möttes jag av en hund som blev alldeles tokglad av att se mig och en häst som följer mig med blicken och bara tigger om min uppmärksamhet, samt blir fruktansvärt avundsjuk och tittar liksom förebrående på mig med stora mörka ögon när jag pysslar med någon av de andra. Denna underbara "lilla" häst, vars glädje och underbara jätteflygandetrav alltid lyckas få mig att le.
Per och Helena har vart här på en liten snabbvisit och det är så himla skönt att ha vänner i närheten. Det är faktiskt lite ensamt och jobbigt ibland, det går inte att komma ifrån. Att dessutom få besök hemifrån är guld värt :) Men mina vänner här nere är verklgien guld värda de också! Utan er och er därhemma vet jag inte vad jag hade gjort.
Läste förut att utbrändhet i texten (som jag läste) kallades för den själsliga anorexin. Det ligger nog mycket i det, jag har sett många likheter och förstått, samt hört av drabbade. Men däremot så är det inte helt rätt uttryckt tycker jag. För anorexi & ätstörningar är ju en själslig sjukdom, lika mycket, eller nej snarare mer, än den är kroppslig. Med den meningen låter det ju som att man menar att utbrändhet är en själslig sjukdom och att ätstörningar är kroppsliga sjukdomar. Det gör mig upprörd att läsa det. Man måste tänka på hur man uttrycker sig, även om det är svårt att få med alla tänkbara perspektiv. Både utbrändhet och ätstörnigar handlar ju om både fysiska och psykiska skador & djupa sår som måste få tid och hjälp att bearbetas för läkningens skull. Håller ni med mig??
Som vanligt har jag alldeles för mycket mina fingrar vill skriva, men jag stoppar mina otyglade tankar här och önskar er alla en God natt, med härlig sömn och mycket drömmar. (Har hört att drömmar ska vara bra för vår förmåga att lösa problem).
Idag tänker jag gå och lägga mig jättetidigt, för jag är så trött... Men inte riktigt än :)
Kram på er!!
Till dig
Det gör ont i mig att se och känna din smärta. Låt mig hjälpa dig att bära din tunga ryggsäck så att smärtan för dig minskar. Hade jag kunnat hade jag tagit den istället, för att du skulle få slippa. Jag vill ju bara göra allt jag kan och lite till för att hjälpa och stötta min underbara vän, men är det tillräckligt?! Det är aldrig tillräckligt ekar det i mina öron...
Jag finns här, jag håller din hand och jag släpper aldrig taget, som jag inte gjorde på kyrkogården. Jag vet inte alltid vad jag ska göra eller säga, men jag försöker att lita på mina instinkter, den kunskap jag har och på mitt hjärta och jag hoppas innerligt (som alltid) att jag inte gör elelr säger nåt fel, nåt som förstör istället...Nåt som river ner istället för att bygga upp. Fast ibland så måste man kanske det... Falla hårt för att kunna komma uppåt...
Du vet att du alltid kan vända dig till mig. Jag dömer inte och jag lyssnar, vad det än är. Men har du några andra förslag på vad jag kan göra för att hjälpa säg till! Detsamma gäller alla er andra som jag utan att tveka skulle göra samma sak för. Hjälp mig ibland, när jag vill hjälpa men står där helt maktlös inför det faktum att jag kanske inte kan göra det tillräckligt...
Du finns i mitt hjärta, i ett eget litet rum som bara du har. Liksom det finns en himlans massa små och stora rum för alla er därute. Alla er som betyder nåt och som jag tycker så otroligt mycket om. Ni har, var och en, varsitt rum. Ett alldeles speciellt rum bara för er. Mina vänner, mina nära och kära...
Jag är så glad att ni finns och jag hoppas, hoppas att ni också glädjs över och vill ta emot, samt dela och ge tillbaka den vänskap jag är beredd att ge så mycket av.
<3
Under några dagar har jag haft några efterlängtade semesterdagar hemma i Trolllis tillsammans med människor jag tycker otroligt mycket om. Det har vart helt fantastiskt underbart jätteskönt att vara hemma, men samtidigt en känslomässig bergochdalbana som gjort tvära kast mellan glädje och sorg.
Lyckan och glädjen av att få träffa er igen, över att få vara med er och krama er. Sorgen som tar tag i en på en kyrkogård, eller två... Smärtan när man ser en vän plågas. Rädslan över att inte kunna kontrollera sina tankar. Tankar som tänker förbjudna saker. Sån't som man inte kan prata om. Sån't som folk tror att man är fri ifrån. Ett helvetiskt virrvarr av tankar som inte har en gnutta med förnuftet att göra. Varför, varför, varför? Hur kan det komma sig att resan mot topparna i bergochdalbanan inte hinner ta slut förrän man faller igen, som på en egen bana bredvid alla andras?
Denna förbannade rädsla som hindrar en från så mycket, varför ska det vara så? Varifrån kommer den egentligen?
Nåja, trotsade i alla fall en del av de rädslorna som inte är abstrakta utan som går att ta på, under mina härliga dagar på hemmaplan. Åkte en himlans massa läskiga bergochdalbanor och karusseller på Liseberg, även om det dock krävdes lite övertalning. Dessutom tyckte jag nästan att vissa av dem var kul :) Undrar om det kan fungera så i livsbergochdalbanan också?? Steget att våga testa olika där är lite längre bort, där handlar det ju inte om att "det är bara en minut och fyrtio sekunder (högst!) av mitt liv och det både klarar och överlever jag! Det är annorlunda när det handlar om livet.
Mycket mys och prat och umgänge med både familj och vänner, samt mormor och morfar, hann det bli innan det var dags att ta tåget tillbaka till skåneland igen, där jag befinner mig nu. Som vanligt tycks tidfen aldrig räcka till och man undrar om man inte kunnat hinna med lite mer. Men just det ja, förlåt mamma, jag lovade ju att ta det lugnt och vila upp mig. Och det gjorde jag väl litegrann ändå... eller?!
Tillbaka i skåne möttes jag av en hund som blev alldeles tokglad av att se mig och en häst som följer mig med blicken och bara tigger om min uppmärksamhet, samt blir fruktansvärt avundsjuk och tittar liksom förebrående på mig med stora mörka ögon när jag pysslar med någon av de andra. Denna underbara "lilla" häst, vars glädje och underbara jätteflygandetrav alltid lyckas få mig att le.
Per och Helena har vart här på en liten snabbvisit och det är så himla skönt att ha vänner i närheten. Det är faktiskt lite ensamt och jobbigt ibland, det går inte att komma ifrån. Att dessutom få besök hemifrån är guld värt :) Men mina vänner här nere är verklgien guld värda de också! Utan er och er därhemma vet jag inte vad jag hade gjort.
Läste förut att utbrändhet i texten (som jag läste) kallades för den själsliga anorexin. Det ligger nog mycket i det, jag har sett många likheter och förstått, samt hört av drabbade. Men däremot så är det inte helt rätt uttryckt tycker jag. För anorexi & ätstörningar är ju en själslig sjukdom, lika mycket, eller nej snarare mer, än den är kroppslig. Med den meningen låter det ju som att man menar att utbrändhet är en själslig sjukdom och att ätstörningar är kroppsliga sjukdomar. Det gör mig upprörd att läsa det. Man måste tänka på hur man uttrycker sig, även om det är svårt att få med alla tänkbara perspektiv. Både utbrändhet och ätstörnigar handlar ju om både fysiska och psykiska skador & djupa sår som måste få tid och hjälp att bearbetas för läkningens skull. Håller ni med mig??
Som vanligt har jag alldeles för mycket mina fingrar vill skriva, men jag stoppar mina otyglade tankar här och önskar er alla en God natt, med härlig sömn och mycket drömmar. (Har hört att drömmar ska vara bra för vår förmåga att lösa problem).
Idag tänker jag gå och lägga mig jättetidigt, för jag är så trött... Men inte riktigt än :)
Kram på er!!
Till dig
Det gör ont i mig att se och känna din smärta. Låt mig hjälpa dig att bära din tunga ryggsäck så att smärtan för dig minskar. Hade jag kunnat hade jag tagit den istället, för att du skulle få slippa. Jag vill ju bara göra allt jag kan och lite till för att hjälpa och stötta min underbara vän, men är det tillräckligt?! Det är aldrig tillräckligt ekar det i mina öron...
Jag finns här, jag håller din hand och jag släpper aldrig taget, som jag inte gjorde på kyrkogården. Jag vet inte alltid vad jag ska göra eller säga, men jag försöker att lita på mina instinkter, den kunskap jag har och på mitt hjärta och jag hoppas innerligt (som alltid) att jag inte gör elelr säger nåt fel, nåt som förstör istället...Nåt som river ner istället för att bygga upp. Fast ibland så måste man kanske det... Falla hårt för att kunna komma uppåt...
Du vet att du alltid kan vända dig till mig. Jag dömer inte och jag lyssnar, vad det än är. Men har du några andra förslag på vad jag kan göra för att hjälpa säg till! Detsamma gäller alla er andra som jag utan att tveka skulle göra samma sak för. Hjälp mig ibland, när jag vill hjälpa men står där helt maktlös inför det faktum att jag kanske inte kan göra det tillräckligt...
Du finns i mitt hjärta, i ett eget litet rum som bara du har. Liksom det finns en himlans massa små och stora rum för alla er därute. Alla er som betyder nåt och som jag tycker så otroligt mycket om. Ni har, var och en, varsitt rum. Ett alldeles speciellt rum bara för er. Mina vänner, mina nära och kära...
Jag är så glad att ni finns och jag hoppas, hoppas att ni också glädjs över och vill ta emot, samt dela och ge tillbaka den vänskap jag är beredd att ge så mycket av.
<3
