Du raderade mig ur ditt liv...
Brokeback Mountain som är Svt's fredagsfilm får både tankar och känslor att snurra på i mitt huvud.
Jag såg den med dig! En myskväll i augusti. Hela tre år sen är det redan. Sen såg vi Nanny Mcphee... Kommer du ihåg det? kommer du ihåg vad kul vi brukade ha?? Vi skrattade åt samma saker och vi gillade samma saker. De gemensamma nämnarna var oändliga. Så lika, men ändå så olika...
kommer du ihåg den där kvällen. Jag tror det var den 12e augusti. För prick klockan tolv skickade vi ett sms, ett grattissms, till anna som fyllde 40. Vi ville va först att gratulera, och så hade hon inte ens med sig telefonen där hon va. Ute och paddlade kanot och sen sjöng hon "Hair-låten" dansandes på ett bord...
Nej, jag kan inte se den här filmen igen. Inte nu. Kanske inte heller sen. Den påminner för mycket. Väcker för många minnen. Det gör ont. Smärtan att ha förlorat dig finns fortfarande kvar.
Tänker du någonsin på mig?
Jag tänker på dig varje dag, fortfarande.
Jag saknar dig!!
En liten del av mig kan delvis förstå, du ville rädda dig själv.
Men på det sättet?
Du var min bästa vän, min själsfrände. Du lämnade mig, hur kunde du?
Du om någon borde veta. Att det inte var mitt fel. Vad sjukdomen innebar. Vad jag gick igenom. Hur jag skulle reagera.
Du sa att det inte skulle vara för evigt, men stundtals har de tre åren som gått känts som en evighet.
Du fattas mig!!
Blir det någonsin du och jag igen?
Kommer vi aldrig mer sitta och äta dina hembakade aprikosmuffins och se på Greveholm?
Kommer vi aldrig mer va sådär tokiga tillsammans som bara vi kunde va?
Kommer vi aldrig mer skratta, eller gråta ihop?
Kommer vi aldrig mer vara tillsammans?
Kommer det aldrig mer vara du och jag?
Jag vet inte hur mycket jag har gråtit. Hur mycket smärta jag har känt.
Kommer det alltid att vara så?
Jag antar det.
Du var för omtyckt och för betydelsefull för att jag bara ska kunna glömma och gå helhjärtat vidare.
Du fattas mig fortfarande.
Du raderade mig ur ditt liv, jag har saknat dig sen dess... 
jag saknar dig med.
jag var inte bra för dig. jag ville inte att vi båda skulle ner i helvetet jag har varit där och vill inte tillbaka. jag pratade med dig om det. men du lyssnade inte. du fortsatte. jag började märka att du påverkade mig. och var tvungen att göra något drastiskt.
så fort jag ser skillnad i ditt beteende, vill jag vara din vän igen. Inga mer bantningar och kräkningar. Jag klarar inte av mer av det !!!
Jag saknar dig med!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni kan bli vänner igen! Mikaela, snart är du hääääääääär!!!!!!!!!!!!!!! Längtar ihjäl mig <3 bara några timmar nu! KRAMAR!
