thatswhatfriendsarefor

Idag är en så'n där dag när jag saknar Paris så in i norden. Saknar att befinna mig där i den parisiska atmosfären. Saknar att åka mètro kors och tvärs genom staden och titta på folk. Det är sant, ibland känner jag en extrem längtan efter att få sitta där på de gröna sätena och insupa parisisk atmosfär. Jag kan sakna att sitta där när det kommer in en gatumusikant och spelar och sjunger av glädje och alla i vagnen börjar le. Eller när man står och väntar på mètron och man blir glad och alldeles varm inuti av att stå där i myllret av alla sorters människor och lyssna till och stampa takten ,kanske sjunga med, till musik som gör att man blir alldeles varm i hjärtat.

Jag kan kan sakna tutandet som berättar att mètron är på väg, signaturen som ljuder genom högtalaren på tågstationen i Strasbourg och som signalerar att nu är det information på G. På tal om att bli alldeles varm och glad inombords i Frankrike så saknar jag att man hälsar på alla, säger godmorgon, godmiddag, ha en trevlig dag till folk man möter på gator och torg. Någon i hissen som aman aldrig sett förut frågar en hur det är och önskar en en trevlig kväll. Sån't gör en glad :) Och det, det skulle i knappast hända här i Sverige. Här vågar vi ju knappt ens säga godmorgon till någon som vi väntat på samma buss med varje morgon i två års tid... Lite överdrivet kanske, men jag tror ni förstår vad jag menar. Inte konstigt att vi svenskar uppfattas som stela och kyliga människor utåt sett. Så prova på att le till dem du träffar, eller varför inte tom säga godmorgon. Det känns kanske konstigt, men så gör man i Frankrike och jag lovar att det komemr bli uppskattat även här. Efter kanske lite omedelbar förvåning så kommer personen helt säkert le tillbaka och vem vet, kanske har du gjort hans eller hennes dag. Kanske har personen det lite jobbigt, kanske har hon eller han inte så många vänner, kanske lever hon ett lyckligt liv, ja vem vet. Men vem blir inte glad av ett leende?! Ett leende på sta'n, i skolkorridoren, på arbetsplatsen, eller varsom och någon får känna sig sedd. Summan av kardemumman :  Ett leende gör så mycket!!  

Ge er ut och börja le :) Gör människors dag, låt de bli sedda och få uppskattning och leenden tillbaka!






Självklart saknar jag även "mina barn", mina franska aupair-barn så mycket att det nästan gör ont ibland. Étt leende från ett barn. Någon som säger att de tycker om en. Att läsa godnattsagor och mysa med kramiga barn. Ja det är underbart! inte var de lätta att tas med jämt, nädå det ska gudarna veta, men ja - JAG SAKNAR DEM!! OCH PARIIIIIS!!!! Snart ska jag tillbaka, det har jag bestämt. jag lääängtar!!

Men nu är det dags för mig att plugga lite franska. Min franskakurs på folkuniversitet startade förra veckan och nu blir det till att försöka komma igång med läxläsande och plugg igen ;) lite jobbigt får jag säga, när man inte gjort det på så länge nu ;)

Förresten så är det mindre än två månader kvar tills vi åker iväg på semester nu!!! Och imorrn är det exakt två månader tills Independence of the Sea's lämnar kajen med oss ombord på denna lyxkryssare i Karibien :) Oh la la!!

kram på er =)