Tårar som rinner
Äntligen har jag en fungerande dator igen! Och eftersom att det är längesedan jag kunant skriva så har det självklart hänt en himlans massa sedan sist. Det har vart midsommar, jobb, fotboll, vänenr och inte minst, eller rättare sagt först och främst besök.
I söndags kom Anna, Anna & Mia och vi spenderade ett jättemysigt dygn tillsammans. Jag är så glad att ni kom och att vi fick många fina pratstunder tillsammans. Speciellt att vi två, som verkligen behövde det, äntligen fick prata ordentligt. För trots att det är jobbigt och nervöst som tusan så behövdes det verkligen och jag är så glad att ni kom!
Min ena Annavän stannade dessutom tills idag (de andra åkte i måndags) och det har vart alldeles alldeles underbart att ha henne här hos mig. Att ha nån hos sig som verkligen förstår en, nån som man i princip kan prata obehindrat med och nån som kan förstå på riktigt.
Dessa dagar har vart toppen på många olika sätt och jag hade ställt in mig på att skriva flera glada inlägg för att beskriva hur fantastiskt det varit att ah dem här, men så blev det inte. Istället sitter jag här med tårar som rinner nerför mina kinder och deppar för att alla nu åkt hem. Allt kändes så mkt lättare när ni var här och nu känns det så jobbigt. Varför kan ni inte vara här hos mig???!!! Jag vet ju att det inte går, men just nu känns det så jobbigt och jag är en ledsen Mikaela...
Vad ska hända nu?
I söndags kom Anna, Anna & Mia och vi spenderade ett jättemysigt dygn tillsammans. Jag är så glad att ni kom och att vi fick många fina pratstunder tillsammans. Speciellt att vi två, som verkligen behövde det, äntligen fick prata ordentligt. För trots att det är jobbigt och nervöst som tusan så behövdes det verkligen och jag är så glad att ni kom!
Min ena Annavän stannade dessutom tills idag (de andra åkte i måndags) och det har vart alldeles alldeles underbart att ha henne här hos mig. Att ha nån hos sig som verkligen förstår en, nån som man i princip kan prata obehindrat med och nån som kan förstå på riktigt.
Dessa dagar har vart toppen på många olika sätt och jag hade ställt in mig på att skriva flera glada inlägg för att beskriva hur fantastiskt det varit att ah dem här, men så blev det inte. Istället sitter jag här med tårar som rinner nerför mina kinder och deppar för att alla nu åkt hem. Allt kändes så mkt lättare när ni var här och nu känns det så jobbigt. Varför kan ni inte vara här hos mig???!!! Jag vet ju att det inte går, men just nu känns det så jobbigt och jag är en ledsen Mikaela...
Vad ska hända nu?
Kommentarer
Postat av: arnold
I love you je t'aime ! ! TACK för att du finns!!! Och jag pratar inte om "i princip allt" med dig, utan allt pucko, vad skulle jag göra utan dig??? Vad i helvete skulle jag göra utan dig?? Du är såååå fantastiskt betydelsefull!!! LOVE
Postat av: Anne
Hej gumman!
Inte ska du vara ledsen! Du som har det så bra där nere. Jobbar och står i. Blev så glad när jag fick sms av dej för ett tag sen. Jätte kul att du tänker på "gamla arbetskamraten". Njut nu av att det är sommar och var det inte en resa pågång? Eller hörde jag fel? Jag själv jobbar nästa vecka också sen så har jag semester. Ska bli så skönt!
Sköt om dej nu!
Många kramar Anne.
Trackback